My pen is the berrel of the gun

Fri, 02 Dec 2005 20:46:52 GMT

Titel: Stjärngräs
Författare: Emelie
Pairing: Pete Wentz/Matt Good
Sammanfattning: De målade regnbåden med all sin kärlek och all sin längtan
Not: Skrevs ursprungligen på engelska, men översatte den för att kunna få kritik på den i skolan. Och nej, inga brandmän, inget Nile City, inget "vuxna män gör saker tillsammans", ingen cirkus och inte anti-hetrosexualitet och alla andra roliga meningar läsrundegruppen tolkade in i den.

Pete, han sa alltid att han kom i den minsta storleken som finns tillgänglig. Matt, han sa att Pete var lagom liten för honom att stoppa i sin ficka så att han inte skulle tappa bort honom.

Matt, han sa alltid att han levererades i en av de största storlekarna. Pete, han sa att Matt var stor nog för att han inte skulle försvinna i stora folksamlingar, så att han aldrig tappade bort honom.

Pete, han var fascinerad av jorden, hur gräset växte och hur myrorna levde. Han tittade alltid på förbipasserande människors skor och kunde alltid tala om för Matt vilket skomärke som var modernast just den dagen.

Matt, han letade högre upp. Han älskade att studera stjärnorna och han kunde alltid räkna ut på ett ungefär hur mycket klockan var bara genom att se var solen stod på himlen. Han tittade över folks huvuden och kunde alltid hålla Pete informerad om vilka huvudbonader som förekom.

När Matt såg himlen så såg Pete marken och tillsammans täckte de upp det väsentliga. Alla sa att de var gjorda för varandra och att de skulle vara tillsammans för evigt. Men varken Matt eller Pete trodde på ”för evigt”. De trodde på naturens cykler, på hur blomman vissnar på hösten och hur, efter vintern, livet kommer tillbaka till den, låter den leva ytterligare en säsong bara för att dö igen när årstiderna förändras. De trodde på solens dagliga cykel, hur den går upp varje morgon bara för att överge oss igen till kvällen. De trodde det samma när det gällde kärlek och vänskap. Såsom livet överger blommorna till vintern kommer även kärleken att överge människan, men kanske att våren kommer med något nytt till våra frusna själar.

Såklart ville de att deras kärlek skulle vara för evigt, men de kunde inte tro på det. De levde för nästa soluppgång, för nästa dag de kunde spendera tillsammans.

De kunde krypa ihop tillsammans, Matt kramade Pete, han gömde honom nästan med sin kropp, och så viskade han i Petes öra att om den dagen någonsin kom då solen inte skulle gå upp, då skulle han gömma Pete i sin ficka och rädda honom från allt ont.

Pete, han kramade Matt tillbaka och andas in den beskyddande atmosfären av det mänskliga skalet omkring honom och han talade om för Matt att om den dagen någonsin kom då blommorna inte överlevde vintern skulle han aldrig släppa taget om hans hand, så att han aldrig kunde försvinna.

***

Den tid de inte kunde vara tillsammans var svårast. När de tvingades att spendera månader separerade från varandra i olika delar av landet. Under dessa perioder brukade Pete gå ut i natten och titta på stjärnorna, de blinkade mot honom med lite av den värme som han även såg i Matts ögon.

Matt, han brukade studera gräset, han strök över dess mjuka yta med sin hand och undrade om Pete någonsin hade sett gräs som var riktigt av den sorten innan. De brukade ringa till varandra varenda kväll och prata om vad de hade sett den dagen.

Matt, han hade aldrig varit en man som förstod sig på hur man kunde fästa ord på papper så att de fick liv, han föredrog att läsa det som andra redan hade givit liv. Petes konst var hans ord, han kunde alltid sammanföra dem i konstellationer som fick Matt att tappa andan. All tid han kunde avvara tillbringade han med att skriva ner alla de ordkombinationer som virvlade runt i hans huvud. Under deras telefonsamtal brukade Pete läsa för Matt vad han hade skrivit under dagen. Matt lyssnade noggrant till vartenda ord, han drog in luftvibrationerna av den andra människans röst i sitt inre och sparade dem där, i det rum där han förvarade allt det som var mest värdefullt för honom.

Efter att Pete läst upp vad han hade skrivit en dag bad Matt honom att skriva något till honom, något som var bara hans. Pete sa att han skulle försöka, men att han tvivlade på sin förmåga att någonsin skriva något som blev så perfekt att det passade till Matt.

Han skrev flera dagar i sträck för att försöka producera något som var värdigt Matt. Han låste in sig från omvärlden och visade sig bara när det var absolut nödvändigt, han ringde inte ens sina dagliga samtal till Matt.

Det var mitt i natten ungefär två veckor senare som Pete slutligen kunde klicka på ”skicka” i sitt mailprogram för att sända den slutliga produkten till Matt.

***

Det Här Är Vår Saga
”Det var en gång en flicka och en pojke. Pojken, han var fascinerad av marken; av hur gräset växte och hur myrorna byggde sina stackar.

Flickan, hennes fokus låg på himlen. Hon kunde tillbringa hela nätterna med att titta på stjärnorna och försöka se nya bakom dem som redan är kända.

De hade aldrig träffats, pojken och flickan, de kände inte till varandras existens. De var nöjda med sina liv, vad de visste var allt de behövde veta. Pojken sa att gräset var anledningen till livets existens, att det var allt som behövdes för att kretsloppet på jorden skulle gå runt. Flickan å andra sidan var säker på att stjärnorna och rymden var svaret på allt. Jorden skulle inte finnas till om inte resten av universum existerade och fungerade, egentligen var det som fanns på jorden oviktigt om allt utanför var som det skulle.

En dag fick pojken för sig att han skulle ta reda på hur naturen såg ut på natten, om det var någon skillnad från dagen.

Världen kändes inte som den samma när nattens mörker hade omslutit den. Han undrade, där han vandrade över de mörka fälten, om det vänliga gräset han kände från dagarna hade förvandlats till något annat när solen försvunnit.

Snart var pojken vilse i mörkret utan att ha den blekaste aning om vart han skulle ta vägen för att ta sig ut ur det svarta hål av mörker och ensamhet som han befann sig i. Han ville gömma sig undan stjärnorna som blickade ner på honom.

Flickan var som vanligt ute under natten, hon försökte hitta den mörkaste platsen ute på fälten för att kunna se så långt ut bland stjärnorna som möjligt. Hon kunde höra pojken där han vandrade omkring långt innan han hade den minsta aning om hennes närvaro. Men när han till slut upptäckte henne hjälpte hon honom att hitta rätt väg tillbaka genom att visa hur man navigerade efter stjärnorna.

Några dagar senare tog sig flickan en promenad i skogen. Hon gick nästan aldrig till sådana ställen eftersom träden blockerade himlen och utan en glimt av det stora blå kunde hon inte känna sig trygg, men hon ville se hur himlen gjorde sig mot träden.

Omkring henne växte träden höga, kalla skuggor omslöt världen. Hon kramade sig själv medan hon tittade runt på träden, de såg alla likadana ut och hon var säker att hon passerat här minst ett dussin gånger innan.

Pojken vandrade ofta omkring i skogen. Han älskade att lyssna till trädens susande och att studera hur annorlunda marken såg ut här under trädens beskyddande lövverk, mot hur det såg ut där inga träd växte.

Ännu en gång möttes flickan och pojken, men under trädens kronor var det pojken som hjälpte flickan att hitta vägen hem, medan han berättade för henne om hur myrorna byggde sina stackar beroende på vilket håll solen sken ifrån, vilket gjorde att var de som naturens egna kompasser.

Väl ute ur skogen skildes flickans och pojkens vägar, men deras tankar lämnade inte den andre och dennes kunskap om något så annorlunda men ändå så likt det de själva kände till. Kanske, tänkte de, kanske att både himmel och mark behövs för att fullfölja livets cykel.

Under flera dagar kunde de inte sluta tänka på varandra. Flickan fann sig själv tänkande på myror när hon studerade himlen och pojken började fundera på om myrorna någonsin tittade på stjärnorna.

En dag när pojken var ute och gick började det regna. Det var en av de sällsynta regnskurarna när dropparna föll så lätt att de knappt gick att känna och det var ett av de tillfällen när solen inte gav sig mot molnen. Regndropparna föll genom den klara luften där de kolliderade med det mjuka skenet från solen och tillsammans skapade de sprudlande färger som målade himlen. Sakta närmade sig pojken regnbågen och till hans förvåning dog den sig inte undan hans trevande steg.

På andra sidan av regnbågen gick flickan, liksom pojken med siktet inställt på regnbågens fot. Samtidigt nådde de fram till fästena och på samma gång började de måla regnbågen allt eftersom de klättrade upp för dess branta sidor. De målade den med hopp och längtan, med kärlek och rädsla. För vart penseldrag de drog sken regnbågen starkare, de hade gjort den fullständig med färgerna som den inte kunde producera själv.

De målade högre och högre, utan att titta upp från sina penslar. När de kom till regnbågens krön möttes deras penslar med en vänskaplig knuff. Båda hoppade de upp på fötter, förvånade att stöta på någon annan där, men ändå inte, de visste att den andre skulle utföra samma handling som de själva just gjort.

De tittade på varandra från topp till tå. Pojken, han såg en lång, smal flicka, hon var längre än de flesta pojkar. Hennes hår var rött som eld och uppsatt i en hästsvans vilket fick hennes fräkniga ansikte att framträda extra tydligt.

Flickan, hon såg en kort pojke, han nådde henne knappt till höfterna. Hans ansikte var runt, liksom hans kropp. Han hade kort, brunt hår som var okammat och han bar stoar runda glasögon.

Både flickan och pojken tittade skeptiskt på varandra och de tänkte, hur kunde någon som såg så obetydlig ut för världen ha en hjärna som var kapabel till så stora ting? Under deras två tidigare möten hade de aldrig tittat på varandra, de hade varit för fascinerade av gräset och stjärnorna och den andra människans röst. Nu, när de väl stod öga mot öga gjorde de allt för att inte titta på varandra, istället flackade deras blickar mot omgivningen, träden, himlen och gräset långt där nere.

Regnbågen började skälva under dem, först bara som en lätt kittling men skakningarna växte sig starkare och förvandlade det som innan varit en stadig matta av färg till något som mer liknade ett hav under storm. Färgerna splittrades under deras fötter och tillsammans föll de mot marken åtföljda av tusentals vassa flisor från regnbågen. En regnbåge som än en gång bara hade sju färger.”

***

Matt tog ett djupt andetag och reste sig från datorn, han gick fram till fönstret och tittade ut över världen. Ett lätt skimmer av regn låg över den, som en dimma som var kvar från regnskuren som nyss slutat. Nu började solens strålar smyga igenom molntäcket och de skimrade glatt i de kvarvarande vattendropparna. Matt log vid anblicken av regnbågen. Han vände sig från fönstret för att gå ut på en promenad.

Samtidigt, miltals bort från var Matt befann sig, hade Pete också precis iakttagit hur en regnskur blivit övermannad av solen och på så sätt skapat en regnbåge. Även han var på väg ut, för att njuta av den friska luften som bara ett sommarregn kan lämna efter sig.

De båda gick mot regnbågens fot och eftersom dess natur är att vara skygg försökte den dra sig undan, men den var fångad mellan de två människorna. Det fanns ingenstans den kunde fly. Detta gjorde det möjligt för Pete och Matt att börja klättra uppför regnbågens sidor medan de målade den med färgen av sin kärlek, färgerna av sina själar.

Liksom pojken och flickan målade de utan att titta upp, utan att titta ner, det enda de såg var hur deras penslar förvandlade regnbågens sköra yta till en stadig och skinande båge för dem att gå på.

Vid regnbågens högsta punkt möttes deras penslar, de tittade upp mot varandra, förvånade att se den andre där samtidigt som de visste att han skulle vara där.

Pete, han såg en lång och lite rund ung man med stora blå ögon, som nästan alltid såg ut som om de var rädda. Han hade svart hår som hängde som en döljande gardin framför ansiktet på honom.

Den unga mannen som Matt såg var kort och smal med ljusbrun hy och en mun som i stort sett jämt visade världen ett strålande leende. Hans hår var mörkbrunt, nästan naturligt svart och klippt i en kort frisyr.

Inte en sekund tvekade de med blicken när de tog in synintrycken av den andra människan. De omfamnade varandra, gömde den andres kropp med sina armar. De hade så mycket som väntade, hela världen och hela himlen låg inför deras fötter. De hade lyckats med det som flickan och pojken inte lyckades med, de hade tämjt regnbågen och slutit cykeln mellan himlen och jorden. De förstod vad flickan och pojken inte förstod, att ytan inte har någon betydelse i jämförelse med det som finns inuti.

Pete kramade Matt hårt medan han viskade i hans öra honom att om han någonsin blev rädd skulle han krympa honom och gömma honom i sin ficka, tills världen blev snäll igen. Matt, han besvarade Petes kram och viskade att han aldrig skulle släppa Petes hand, vad som än hände skulle han inte släppa honom ur sikte.

Fri, 02 Dec 2005 20:38:15 GMT

Titel: Livets Gång
Författare: Emelie
Sammanfattning: Ett liv
Not: Uppgift: Montage

Ett sterilt och vitt rum med diverse apparater uppradade längst väggarna och en vitklädd kvinna som står lutad över sängen. Sängen står i rummets mitt, omsluten av omgivningarna. Kvinnan ler när hon räcker över ett skrikande bylte till en annan kvinna, som ligger ner i sängen. Den liggande kvinnan ser ut som om hon när som helst kommer att kollapsa av utmattning men ändå tar hon emot byltet och trycker det mot sitt bröst.

Det är du som är byltet och nu öppnar du ögonen för första gången för att se din mammas trötta men glada ansikte. Du skriker lite mer, bara för att hälsa dig själv välkommen till världen och för att glädja din mor, men du orkar inte så länge.

Du är nyfödd och livet ligger framför dig lika lockande som en orörd hage för en hungrig häst.

***

Rummet ser annorlunda ut nu, för att vara ärlig är det ett helt annat rum. Det är mörkt och stora delar av väggarna är täckta med idolaffischer. Du sitter ihopkrupen i ett hörn av sängen, nu mycket större än det lilla bylte du en gång var. Men du önskar att du än en gång var så liten och kunde krypa ihop i din mammas famn igen. Men din mamma är inte hemma nu och hon kommer inte hem än på flera timmar, och när hon väl stiger in genom dörren lär hon ha fullt upp med sina viktiga saker och inte märka att hennes dotter sitter i sitt mörka rum och gråter bittra tårar.

Du torkar halvhjärtat av näsan innan du börjar snyfta igen. Du är tonåring och har precis blivit lämnad av din första kärlek och din mamma bryr sig mer om sin karriär än om dig. Livet ter sig lika lockande som en uttorkad oas mitt i öknen.

***

Men livet går vidare även fast du inte trodde det då. Möblerna och rummen runt om dig byts ut och snart står du där i villan som är din egen, med katten som är din, bilen som är din, mannen som är din (fastän du är säker på att han går bakom ryggen på dig ibland) och en tonårsdotter som även hon är din. Nu är det hon som sitter i sin säng och gråter, i ett rum som ser mycket ut som ditt flickrum, det är bara ansiktena på affischerna som skiljer sig.

Du kramar henne och försöker trösta och lovar att det finns tusen andra killar ute i världen som vill ha henne, men så länge kan du inte stanna eftersom ditt viktiga arbete kallar dig åter.

Du vet nu, någonstans vid livets mitt, att världen varken är frodiga hagar eller uttorkade oaser, snarare är det en steril grässlätt.

***

Rummet är nästintill vitt och även fast dina tillhörigheter finns utspridda i det så ser det sterilt och opersonligt ut. Kanske är det för att det är över ett år sedan du kunde ta dig ur sägnen för egen maskin. Nu kan du bara ligga, titta på taket och vänta på att någon av sköterskorna ska komma och säga ”god morgon” och ”nu är det dags att stiga upp”, även fast du varit vaken i timmar och klockan börjar närma sig lunch.

Varenda dag det senaste året har du vaknat till detta monotona tak och innan dess vaknade du till ett liknande tak men då var det i rummet du delade med din man. Han som bedrog dig, men som du aldrig fick mod nog att ställa mot väggen, det ångrar du nu när han för alltid är borta. Nästan direkt när han slutit sina ögon för alltid flyttade de på dig till det rum där du nu ligger. Din dotter kom förbi, hon som inte alls är en tonåring längre utan en stressad kvinna i medelåldern. Hon fällde några tårar medan hon flyttade på dina saker, sen var hon tvungen att skynda tillbaka till jobbet.

Du sluter ögonen igen, det kommer ännu att dröja några timmar innan någon kommer förbi ditt rum. Du har tid att vandra över till den sömn som aldrig tar slut, nu vid livets rand där du vet att gräset på livets slätt är torrt och fnasi

Fri, 02 Dec 2005 20:34:46 GMT

Titel: Bert McCracken vs. Darth Vader
Författare: Emelie
Sammanfattning: Ett anorlunda slagsmål
Not: En uppgift från läsrundegruppen, skriv något som utspelar sig på ett rymdskepp, Star Wars typ, och som inehåller hallucinationer

Du vandrar genom korridoren, den långa vita, endast avbruten av dörrar som är välvda på ett lätt sjösjukt sätt. Dörrar som går in till bostadsrum.

Egentligen säger de att du inte får gå ut, inte lämna ditt rum. Du förstår inte vitsen med att stanna där, det blir inte bättre av att de håller dig inlåst. Du smittar ju ändå inte längre, även om du inte är fullt frisk så smittar du faktiskt inte, och vad är då faran?

Du viker av från den långa bostadskorridoren, in i en korridor vars högra vägg består av tjockt glas, ett fönster ut mot omvärlden. Du har aldrig förstått dig på det fönstret, det enda som syns genom det är ändå bara mörker och någon enstaka stjärna som susar förbi. Du stannar framför det, letar efter något att fästa blicken på, men där finns inget. Bara en liten farkost, som med sin svarta yta nästan flyter samman med det oändliga mörkret utanför.

Du suckar och går vidare.

Efter korridoren med glasväggen kommer du till nöjessektionen. Här är det alltid mycket folk i rörelse, många ögon att gömma sig för, men ingen som försöker ta dig tillbaka. Det hörs skratt från filmrummet och du smyger in dit. En film från sent 1900-tal, skulle du tro, visas på duken. En stor man i svart klädnad och meduppenbara andningsproblem slåss med ett lysande rött svärd mot en ung man med utgången frisyr. Den unga mannen är mycket mindre än den svartklädde, ändå verkar den unga vinna. Människorna i rummet skrattar åt de dåliga specialeffekterna och hur fel, men ändå på sätt och vis rätt, dåtidens människor hade om livet i rymden.

Du sätter dig i en fåtölj och tittar slött på filmen.

*

När du vaknar är du ensam kvar. Bara den stora, svarta mannen med andningsproblem är kvar framme på filmduken. Han står lutad mot sitt svärd såsom en gentleman från 1800-talet nog skulle ha lutat sig mot sin käpp. Han tittar sig vaksamt omkring innan han hoppar ner från duken och börjar sicksacka sig fram mellan fåtöljerna.
En annan man dyker plötsligt fram bakom en av fåtöljerna och ställer sig i mannens väg. Han har på sig ett par tighta jeans och en gul t-shirt. Han svänger med huvudet så hans halvlockig, långa hår går som vågor.

Du reser dig försiktigt upp och smyger ut, du vill inte se vad som kommer hända nu.

De ser dig inte när du går, men ändå följer de efter dig, ständigt cirka fem meter bakom dig. Du skyndar tillbaka genom korridoren med fönstret, farkosten står kvar utanför men nu är luckan till förarsätet öppen. En gång har du suttit i en sådan, men det har du inga minnen av. Du minns inte långa färder genom mörkret, vilda jakter, segrar och nederlag. Du minns inte din sista färd och du minns inte den stora explosionen. Men du minns att när du kom tillbaka så smittade du.

Småspringande skyndar du mot dörren i den sjösjuka korridoren, den som leder till ditt rum. Snabbt slinker du in och smäller igen dörren i ansiktet på dina förföljare, men när du låst den och vänder dig om så står de ändå där, mitt på golvet.

Du ser den långhåriga mannens framsida nu, på hans gula t-shirt står det med svart text ”Buttsex is itchy”. Instinktivt vet du att han heter Bert, men du har ingen aning om hur du kan veta det. Om du pausar och ändrar inställningarna och rakar av honom håret kommer han heta Dan och hans tröja kommer bli svart, få långa ärmar och luva och det kommer stå ”Fallen” på den.

Bert öppnar munnen och skriker, hans skrik strömmar ut ur munnen på honom, mot den stora mannen. Den svarte möter hans attack med hugg från sitt svärd, det klyver ljudet i lösryckta bitar som flyger genom rummet och talar om för dig att du inte lyssnar.

Du sjunker ner på golvet med armarna om knäna medan deras strid fortsätter. Bert gör baklängesvolter och den svartklädde mannen imiterar karate. Du önskar att de kunde gå någon annanstans, det här börjar trötta ut dig. Men de vägrar lyssna när du föreslår att korridoren är minst lika bra att föra slagsmål i.

När klockan har snurrat tillräckligt många varv snubblar den stora mannen på en lång tråd av ”fuckfuckfuckshitfuck”. Hans stora kropp faller till marken med samma ljud som tomma konservburkar mot en vägg av betong. Bert skickar en ljudeffekt och en ljuseffekt efter honom som nålar fast hans armar vid golvet och några vassa objekt som gör slut på det lysande svärdet.

Han går fram till honom och öppnar hans svarta klädnad. Därunder döljer sig en knappanel som täcker hans bröst. Bert trycker ner den röda off-knappen och lyfter upp mannen över axeln. Bestämt vandrar han iväg mot farkosten som är parkerad utanför fönsterväggen, utan att besvära sig med att ta omvägen genom dörren.

Han har glömt kvar svärdet på golvet, men du orkar inte ropa det efter honom. Du vet att han kommer komma tillbaka för att hämta det i alla fall. Han ska bara byta t-shirt först. När han kommer tillbaka kommer t-shirten att vara blå och bokstäverna kommer att berätta att ”My pussy demands attention”.

Du vet inte att på andra sidan väggen sitter tre män i vita rockar, men Bert vet, han passerar dem på väg ut. De undrar hur du tog dig ut, du får ju inte förflytta dig, och de undrar om du någonsin ska bättra dig. De minns din sista färd, de minns den stora explosionen. Men de önskar att de inte gjorde det.

Sat, 24 Sep 2005 18:02:04 GMT

Titel: Klipp
Författare: Emelie
Sammanfattning: Om förvandling
Not: Skriv fritt utifrån en spegel.

Saxens kalla metall smeker vid skinnet på hennes huvud medan den fortsätter att klippa hennes tjocka, bruna hår, det faller till golvet i långa sjok. Hennes huvud känns som om det håller på att sväva upp bland molnen nu när hårets tyngd inte längre håller det nere. Hon stampar otåligt med foten mot golvet medan saxen fortsätter att kippa.

”Det är klart nu,” meddelar rösten vars händer hållit i saxen, efter en väntan som känts som en evighet för henne. Hon studsar förväntansfullt upp från pallen där hon suttit och vänder sig om mot sin frisör.

”Hur ser det ut?”

”Annorlunda,” svarar han och ler snett.

”Jo, det kunde jag räkna ut själv,” muttrar hon, ”men funkar det?”

”Vi måste bara ändra lite på dina kläder med.”

”Okej,” hon stegar iväg mot badrummet för att se på sitt nya jag. Det är en helt ny person som möter hennes blick i spegelns glas, hennes långa hår är borta och istället pryds hennes huvud av en kort, nästan snaggad frisyr. Hon ler förnöjt innan hon vänder ut ur badrummet igen.

Han har tagit fram en svart luvtröja åt henne. Hon drar den snabbt över huvudet samtidigt som hon sparkar av sig sina sandaler och kliver i ett par grova joggingskor. Han iakttar henne medan hon tar på sig. När hon är klar snurrar hon runt ett varv framför honom, för att visa upp sin nya skepnad.

”Sådant där måste du sluta med,” skrattar han, ”och förresten måste vi göra något åt det där,” han gestikulerar mot hennes bröst som avtecknar sig med svaga konturer under tröjan.

Hon går tillbaka till badrummet, djupt koncentrerad på att inte skutta av glädje. Hon kan svära på att hennes ansikte blivit grövre sedan sist hon kollade sig i spegeln.

Hon plockar ur örhängena ur sina öron och lägger dem i badrumsskåpet. Det här är bara början på hennes nya liv.

Sat, 24 Sep 2005 17:52:29 GMT

Titel: Bulldeg
Författare: Emelie
Sammanfattning: Om hur vuxna kör över barnen.
Not: Skriven till första skrivrundan.

Flickan kramar den vita nallebjörnen hårt, den är lurvig och har en rosa nos som nästan trillat av. Hon går ingenstans utan den björnen, varenda dag följer den med henne till dagis och vid varenda måltid sitter den på golvet vid hennes stol. Helst skulle hon vilja ha den i knäet, men det tillåter inte dagispersonalen.

Utanför viner träd efter träd förbi, ett monotont landskap som är täckt av ett gytter av tallar. Hon pekar in bland stammarna, visar den vita björnen en sten. Björnen tittar intresserat ditåt hon pekade, men han är inte tillräckligt snabb, när han hittat stället hon pekade mot har stenen redan försvunnit in i det förflutna. Flickan bannar honom skojfullt, han måste bli mer alert, stenen såg ju ut som björnens bästa kompis ekorren som sitter hemma i soffan och väntat på att de ska komma hem igen. Flickan tycker inte så mycket om ekorren för hans svans sticks, men han är ofta med och leker i alla fall, så att inte björnen ska bli ledsen. Egentligen skulle ekorren också ha följt med nu, men hon fick bara ta med ett gossedjur.

Bilen saktar tvärt in och svänger av den stora vägen, in på en smal grusväg som slingrar sig mellan träden. Flickan stadgar sitt grepp om björnen, så att han inte ska kastas omkring. Han har ju inget säkerhetsbälte.

En stund senare bromsar bilen igen och svänger av grusvägen, in på en stor tomt med ett gammalt hus av trä och en ladugård. Flickan tittar storögt på ladugården, ett av fönstren uppe vid taket slår i vinden som om ett spöke leker med det.

Bilen stannar framför dörren till det stora huset och föraren kliver ut. Flickan sitter kvar och ser på huset och dess stora, kala trädgården. Föraren kommer runt till hennes sida av bilen, han öppnar passagerardörren och lyfter ut henne. Han är stor och mörk med svart, slät kostym och buskig mustasch. Helst skulle hon vilja vara miltals ifrån alla som honom, men hennes mamma sa att hon var tvungen att följa med och att om hon gjorde det skulle allt bli bra. Fast det säger mamman minst en gång i veckan och det slutar alltid med att det bara är flickan och björnen ensamma och allt är inte alls bra.

Hon gör inget motstånd när den buskiga mannen bär upp henne på förstutrappen och ringer i klockan. Det är en sådan där kopparklocka som det är i kyrkor, fast mycket mindre. Den klämtar ensamt ut bland träden. På andra sidan dörren hörs hasande steg och ljudet av rörelser innan dörren öppnas och avslöjar en kvinna i övre medelåldern, hon har gråsprängt hår och ett mjöligt förkläde.

Mannen säger några ord till kvinnan innan han räcker över flickan till henne. Kvinnan stänger dörren och bär in flickan i köket där det luktar sött och varmt av nybakat bröd. Flickan tittar ut genom fönstret, bilen hon kom i svänger precis ut på grusvägen och försvinner mellan trädstammarna.

Kvinnan sätter ner henne på kökssoffan som står under fönstret innan hon försätter med bakandet.

”Det blir nybakat bröd och grönsakssoppa till middag idag,” ler hon mot flickan. Flickan stirrat tillbaka på kvinnan och kramar krampaktigt sin björn.

”När får jag åka hem?”

Kvinnan ger henne en oförstående blick, ”vill du smaka på bulldegen?”

Wed, 15 Jun 2005 12:18:12 GMT

Title: I Am Sorry My Conscience Called In Sick Again
Author: Emelie
Pairing: Many
Bands: My Chemical Romance, Fall Out Boy, From First To Last, Mest, Rancid
Chapters: 11/11
Rating: NC-17
Summary: AU. Gerard runs a “company” that sells young boys as sex slaves to whoever can pay.
Note: Selling sex is common, yes, but those people aren’t involved in it. That means that this is not true. Thanks to bennizzlejizzle for beta.
Dedication: marre_barre, she came up with this idea and heaven_sent22, I love you.

(Chapter 1)
(Chapter 2)
(Chapter 3)
(Chapter 4)
(Chapter 5)
(Chapter 6)
(Chapter 7)
(Chapter 8)
(Chapter 9)
(Chapter 10)
(Chapter 11)

Tue, 07 Jun 2005 09:29:25 GMT

Titel: Grenverk
Författare: Emelie
Not: Skriven till mitt projektarbete i trean

Det står ett träd utanför mitt fönster. Det är en gammal och knotig ek. En gång sträckte det sina mäktiga grenar upp mot skyn så att den nästan snuddade vid molnen, men nu vid ålderns rand drar den ihop sina skrumpna leder. Trädets stam är full av visdom, barken är tjock av erfarenhet, det har sett världen förändras runtomkring, generationer av människor födas och dö, men själv har den alltid stått kvar på samma ställe. Orubblig och stolt. Dess dagar börjar nu gå mot sitt slut, men ändå kommer den vara kvar här långt efter att jag försvunnit.
När jag var liten brukade jag leka i det gröna gräset under trädet, den tjocka stammen och de vida grenarna gav en känsla av trygghet i en egen värld. Ibland kunde jag sitta i timmar och bara titta upp i det komplicerade lövverket med min favoritmjukiskanin bredvid mig. Andra dagar klängde jag omkring bland grenarna och lekte Tarzan med mina kompisar. Jag fick jämt vara Tarzan för jag kunde klättra högst. Men det var bara för att trädet tyckte om mig, det ville att jag skulle klättra, så därför fanns det jämt grenar där det passade mina fötter. Men försökte någon klättra efter så drog trädet tillbaka sin välvilja och det blev omöjligt att hitta fotfäste som förde förföljaren på rätt väg. Så Tarzan lyckades jämt fly undan och det goda vann.
Trädet tappade sina löv och fick nya flera gånger om, jag blev äldre, men fortfarande kunde jag sitta i timmar under det och filosofera. Det hade blivit som en gammal kär vän, som alltid stod där och fanns till hands när jag behövde lugna ner mig. Genom sitt susande återgav det sin egen livserfarenheter till mig, jag lärde mig allt det som var viktigt i livet, lärde mig att inse vad som var värt att ta vara på. Mitt sinne åldrades och var snart lika gammalt och vist som trädets, men min kropp var fortfarande ung och sprallig.
Trädet har alltid funnits där och stått utanför mitt fönster.

Det hörs en lätt knackning på dörren och mamma kommer in i rummet. Allt annat är tyst i huset, det är bara hennes lätt knarrande steg som hörs.
- Det är dags nu, säger hon lågt. Hon tar tag i handtagen och kör iväg mig. Det bultar och trycker som om något vill ut innanför tinningen, det växer. Det är inte långt kvar nu. jag vänder på huvudet med en kraftansträngning för att fånga en sista glimt av trädet. Är det något som jag kommer att sakna i detta jordelivet så är det det. Trädet som gjort så att min korta tid här ändå har varit innehållsrikt som ett helt liv.
Så faller dörren igen bakom oss. Det kan ta kortare tid, eller längre innan jag försvinner helt, men jag kommer aldrig att komma tillbaka.

Mon, 30 May 2005 11:44:15 GMT

Title: This Book Is All Lies
Author: Emelie
Chapters: 10
Status: Complete
Pairing: Gerard/Frank
Rating: PG-13/R
Summary: One day a new guy shows up, and changes everything.
Note: I own nothing of this, not even the plot. It’s based on Peter Pohl’s wonderful book “Janne, Min Vän” (Go read it! The English title is “Jonny, my friend”) Nothing will ever come up to the greatness of that book, this story will just hide in the shadows while the original shines.
BETA: forever_drownin for cahpter 1-7, milliejupiter for chapter 8 and 10 and _hellyes for chapter 9. Thank you all!

(Chapter 1 - A Different Boy)
(Chapter 2 - A Dagerous Boy)
(Chapter 3 - The Bridge)
(Chapter 4 - The First Sign)
(Chapter 5 - A Summer of loneliness)
(Chapter 6 - The Anger Of Mr. J.J.)
(Chapter 7 - The Rope)
(Chapter 8 - A Night In The Cabin)
(Chapter 9 - The Truth Is What Hurts The Most)
(Chapter 10 - Nothing Is Like It Seems)

Tue, 17 May 2005 18:15:09 GMT

Title: A Pointless Slash Fanfiction Dealing With The Importance Of High Quality Bass Players And Blink 182.
Author: Emelie
Pairing: Jeph/Mikey
Rating: PG-13
Summary: Mikey and Jeph has different opinions about Blink 182, bass playing and Mark Hoppus.
Warning: Bad humour. Blink 182.
Note: I love Mikey and all, but I don’t think he has any bass playing style. Jeph has though. And I love Mark Hoppus. And remember, this is not to be taken seriously, it’s just for fun. As far as I know this is not true and Mikey’s not obsessed with Mark Hoppus.
This is for my own bass playing DeLonge, I made her laugh and that was the main purpose (Hoppus på dig!). A huge thank you to the wonderful _hellyes for beta <3

I'm sorry I forgot, you might be intresed in seeing this picture before reading this...

The music is blaring in the empty bus, filling every corner of it with its fast but sticky melodies. This is the best part of the day, Mikey thinks to himself, stretching out in his bunk. He loves the times when he's all alone in the tour bus, times that do not appear too often. Times when he can just lie in his bed, relaxing and listen to whatever music he likes to.

Especially since the other guys seems to have as favourite occupation to tease him for his taste in music. There are just some CDs that aren't supposed to be played aloud, it seems. And listening to music with headphones just doesn't give the same feeling.

He hums along to the song, looking at the ceiling above him, almost drifting off to sleep. But the sound of the door to the bus getting opened and then slammed shut drags him to the land of the awake. He looks out from the shadows of his bunk to see who the dark lord may have sent to disturb his time alone. What meets his eyes is a smiling Jeph.

While alone time is great, alone time with Jeph is even better. But right now Mikey just wants to be alone, by himself. Even though seeing Jeph still makes his heart jolt.

"Hey honey, what's up?" Jeph asks.

"I'm trying to take a nap, but some rude, over-tattooed guy just disturbed me."

"I love you too. Can I join you?"

Mikey moves into the dark corner of his bunk, making room for Jeph to lie beside him. Jeph kicks of his shoes before cuddling up beside Mikey's thin body. It's a good thing Mikey's so thin, he thinks, or he would have problems fitting into the bunk beside him.

"How can you listen to this music?" he asks, knowing how much it will irritate Mikey.

Mikey yawns and peers at the man resting beside him. "I like it, if you can't stand it you can go."

"It's just cheap ass immature pop," Jeph smiles cheekily.

"You're so mean," Mikey mutters and turns his back to Jeph, who putts his arm over Mikey's stomach, rubbing it softly through his t-shirt.

"Don't get all sulky now," he whispers into Mikey's ear, "I love you even though you love Blink 182."

Mikey murmurs something and although it’s impossible to make out, Jeph thinks he’s saying something about wanting to take his nap now.

Mikey sighs, at least he didn't turn the CD off, that's a good sign. He loves to listen to immature pop-punk, there's something about Blink 182 that makes him totally relaxed. There's no brain involved, he needs that for a change. If only Jeph could understand that.

*

Mikey studies Jeph as he looks at the CD booklet. They are still alone in the bus, but now sitting up in his bunk. Jeph looks suspicious at the cover picture of a young blonde woman, making a displeased noise as he lets his breath out through his nose. He opens the booklet and unfolds it, the sound turning into giggles as a line of men in all shapes and sizes can be seen, all of them posing in their underwear.

"Really Mikey," he laughs, "This looks like a commercial for a bad porn movie!"

Mikey gives him a killing glare, "It's not the cover that counts, it's the music inside!"

"If only the music held a higher standard."

Mikey sighs, sometimes he debates starting to wear a Blink 182 t-shirt all the time instead for his old Anthrax shirt. It’s not that he doesn’t love Anthrax anymore, it’s just that he enjoys getting Jeph back for the teasing even more. And besides, the Anthrax shirt has started to get quite smelly.

"So who's that Hoppus guy anyway?" Jeph asks scanning the line of almost naked men, "’cause he is in this picture, right?"

"Yeah, there," Mikey points at one of the men.

"The dude with the thong! Seriously Mikey, how can you fancy a guy posing only wearing a thong that doesn't even fit him?"

"He plays bass," Mikey explains matter-of-factly, "and besides, he's not dressed like that all the time."

"Thank god, I would get nightmares."

"That's him too," Mikey points to the same man, but in a different spot in the picture. He is now wearing white boxers with black dots.

"He looks fat, and he's got a farmers tan."

"That better?" Mikey points at the picture again, but now at the man standing on the far left side of the picture. He is dressed in green boxers with fishes on, sucking in his stomach in a way that makes him look like a concentration camp prisoner.

"That's him again?"

Mikey nods.

"Same old farmers tan. I like that dude better," Jeph points at a guy standing with his back to the camera at the right side of the picture. He is dressed in white boxers with a red heart over his ass. "I want boxers like that."

"That's Tom DeLonge," Mikey giggles. That was the most positive thing Jeph has ever said about Blink 182, and maybe if things continue in this way, Mikey can get him to like Blink 182 after all.

"It is? Dude, he's gro.... he's pretty hot."

"I knew it," Mikey laughs, "you do like them, deep down you do!" he jumps into Jeph's lap screaming, "Hoppus!"

"Stop Hoppus-ing me!" Jeph protests weakly, but wraps his arms around a giggling Mikey to make him stay where he is. He hates it when Mikey does this, jumping at him and screaming "Hoppus!" For some reason unknown to Jeph, Mikey does this at least twice a day. And each time he looks like it's the funniest thing ever. "I just said that to please you."

"You did not," Mikey teases, wiggling his head away from Jeph, who is trying to kiss him.

"I did, so now you have to please me," he says, finally capturing Mikey's lips with his own.

"How rude," Mikey mumbles, kissing Jeph back, causing them both to giggle.

*

Mikey is looking through the cupboards in the small kitchen of the bus, trying to find cups for him and Jeph. He can't understand where his band mates could have lost all the cups, because nothing could possibly disappear in a kitchen this small. Apparently, they have succeeded in that impossible task anyway, so Mikey decides that they have to drink their tea from glasses. He makes his way to the back of the bus where Jeph is sitting on the couch waiting for him.

"Glasses?" he comments suspiciously as he sees Mikey approaching.

"Yeah, I couldn't find any cups. I hope they won't burn our fingers off."

"I doubt so, tea is nice. If it was coffee I bet they would though."

Mikey rolls his eyes while sitting down beside Jeph and putting the glasses down on the table.

"I need to talk to you about something," Jeph says while sipping his tea.

"Yeah, what?" Mikeys asks, feeling a bit uncomfortable as Jeph's expression is more serious than usual.

"Your bass playing."

"My bass playing?"

"Yeah, between us bass players, you really need to work on your playing style."

Mikey looks at Jeph in disbelief, what does this have to do with anything and why does he care at all? It's not like his bass playing affects Jeph in any way. He even had to play that ridiculous tambourine in "Under Pressure" while Jeph was allowed to stick to his bass.

Wait, maybe that was it. Why was he the only one who was taken away from his instrument during that song? If they could have two drummers, then why not two bassists? Right now he can't remember how he ended up playing that tambourine, but he is sure there is something suspicious here.

"I know you never had any proper lessons," Jeph interrupts his thoughts, "and it is very good of you to come as long as you have with only being self learned. But I think it's time for you to get some lessons now to improve your ability. And I am willing to be your teacher."

"I think I'm doing just fine."

"But you look like a scarecrow."

"Now that was just rude!"

"Although I will admit that you're one of the sexiest scarecrows I've seen."

"And that was one of the worst compliments I’ve ever gotten."

"No problem, when you get too old to tour I can use you as an unusual lifelike lawn ornament."

"Jeph, that's not funny!"

"Sorry, I'm just trying to show you how much I love you."

"That was a very strange way of showing it. Let's go back to the subject, what's wrong with my bass playing?"

"You play like a guitarist."

"What's wrong with that?"

"It looks stupid. I've got some bass rules for you."

"Really, I'm excited," Mikey says sarcastically.

"It's quite interesting, really. Rule number one: move a lot."

"But there’s no room, I just bump into the drums or Ger..."

"Shut up. Rule number two: don't use picks."

"But you do."

"Not all the time. Rule number three: don't act like you play guitar."

"I don't!"

"You do. Look here Mikey, the way you move your right hand, and your left too for that matter, shows that you are very influenced by guitar playing. This doesn’t mean the sound comes out worse, it's just a question of style!"

"I have style."

"Not bass style. You have to remember one thing, guitars are great in all ways, but it ain't the same thing as basses."

"Right."

"Like a viola ain't the same thing as a violin."

"What?"

"Never mind, it's like if people comes up to you and calls you Gerard."

"Okay," Mikey gives Jeph a suspicious glare, like he can see no point in what Jeph is saying. "So you say that I should start use the stage as a trampoline, stop using a pick and start holding my bass in a different way?"

"Exactly."

"That means I'm turning into you."

"That wasn't my point really. Just parts of it."

"I'm playing like the god himself does."

"The who?"

"The god, Mark Hoppus. Duh!"

"Actually, he has more bass style than you. But just a bit."

"I'm on the right track. I should start saying my prayers more often." Jeph stares at Mikey in disbelief, who tries to look dead serious, and almost succeeds.

"I hate Mark Hoppus!" Jeph screams suddenly.

"I love Mark Hoppus!"

"No, you love me!"

"I love you, and Mark Hoppus."

"How can I have sex with someone who adores a 30 year old guy who still acts like he's in high school?"

"I hope that was a rhetorical question and I'm not gonna correct you about his age."

"You just did, almost."

"Shut up. Now tell me how I'm going to play this goddamn bass to please you."

"Okay," Jeph takes a breath, suddenly serious. "First, and this is most important, you have to move your right hand less. You have four strings, right? And you usually just play at one at the time, right? Why then move your hand like you have six strings and like you are playing chords where you have to hit all strings? It's a question of laziness, I suppose. Because you'll need the energy in your left hand. Keep your fingers together and don't spread them like you need to reach the whole bass with one hand. Just move your hand like you are stroking the bass instead. Once again, you do not play chords. After that, you just need to start moving around more. Not much, it's okay to just stand almost still and move in pace with the music. Just don't stand still and stare into the distance like some antique Greek philosopher."

"If there was anyone else but you telling me this I would get so pissed. But now it’s you, so now I'm just a bit pissed," Mikey pauses for a moment before continuing. "But why the fuck do I have to do that!?!"

"Because it will improve your skills as a bass player."

"Mark Hoppus plays like me and he's a great bass player."

"Krist Novoselic, he's better and he plays like me."

"Paul McCartney."

"He was originally a guitarist, he doesn't count!"

"He's most famous for playing bass though."

"Whatever. Matt Rubano."

"Pete Wentz."

"Matt Lovato."

"Matt Lova... what?"

"Bassist of Mest."

"Mest? Yeah, that's them with that green haired singer who has a crush on Bert!"

"Like having a crush on Bert is an unusual thing. Everyone's got a crush on Bert."

"Not me. No, wait..." Mikey suddenly looks accusingly at Jeph who looks back wide eyed.

"No, no, not me. I'm not everyone, am I?"

"It would get rather busy for you to be."

"...and besides you have a crush on that Hoppus dude."

"It's not the same. Oh, wait, was that a yes?"

"No!"

"I'll keep an eye on you two. And if you really want me to change my playing style, I think you need to show me how to do it, not only talk about it."

"Sure, let's just finish this tea before it turns into ice tea."

*

A while later Mikey is sitting on the couch, his bass in his lap and Jeph behind him, one leg on either side of him. It isn’t the most comfortable position to play in, but Jeph said it was the best if he should be able to help. Mikey starts playing a few notes that can barely be heard because of the lack of amplifiers.

Jeph moves his right arm around Mikey, grabbing his hand lightly, the same hand that is trying to get any sound out of the quiet instrument.

"Keep playing," he says, "but let me guide your hand. Relax." Mikey does as he's told, finding that it is quite relaxing as Jeph takes control over his playing. His hand is captured in Jeph's while only his fingers can keep moving.

"That's good, baby. Perfect," Jeph purrs, his head resting against Mikey's shoulder so his lips almost touch his ear.

"I'm always good," Mikey answers lazily.

"True." Jeph loosens his grip around Mikey's hand a little. "Now let's get started on your other hand too." Jeph reaches his left arm out to grab Mikey's other hand, going through the same procedure again.

This time Mikey has a harder time following Jeph's lead, his fingers wanting to do their own thing. But after some bad mess-ups, which lead to a horrible sound escaping the poor bass, Jeph seems satisfied. He loosens his grip on Mikey's hands, letting him play on his own.

Mikey tries to keep playing as Jeph showed him, mostly just to please Jeph as he knows that as soon as he gets up on a stage again everything will go back to normal. The sea of screaming people in front of him will fill him with fear and he will stay still in the back, not daring to move much. Because moving is dangerous, and it's not for him. Maybe, just maybe he will wear a Blink 182 t-shirt.

But he will never tell Jeph that, neither about the t-shirt nor the fear. How can he understand that? He, who is shining of confidence as soon as he mounts a stage?

In some way Jeph has managed to move out from behind Mikey without disturbing his playing too much, and he is now sitting cross-legged on the table in front of the couch, watching his pupil. He is smiling to himself, it feels good to see how fast Mikey is learning. He isn't totally relaxed yet and he looks a bit unused to playing this way and the fingers of his left hand are still messing up every now and then as they push down on the strings. But it looks better than he ever expected after such a short period of time. Mikey finally looks like the bassist he is.

Suddenly the familiar melody Mikey is playing turns into something that Jeph doesn't recognise. Something fast and happy. Mikey's fingers move confidently, knowing every single note by heart. His mouth opens, letting out sounds rarely heard, sounds of Mikey singing.

"And that's about the time that bitch hung up on me,
Nobody likes you when you're twenty-three,
And are still more amused by prank phone calls,
What the hell is call ID?
My friends says I should act my age,
What's my age again?
What's my age again?"

To be honest it sounds quite horrible.

"No one should take themselves so seriously,
With many years ahead to fall in line,
Why would you wish that on me?
I never want to act my age,
What's my age again?
What's my age again?"

Mikey finishes with a big smile. "I’ve been practicing for that a long time," he smirks.

"I bet you have" Jeph smiles back, actually quite amused at what he has seen. So much better than the original, he decides. He should get Mikey a guitar instead and than they could run away and open a bar somewhere. Where horny teenage girls could pay him lots of money to get in and see Mikey play crappy songs only dressed in a smile. They would get rich on that.

And maybe sued by that Hoppus guy.

That wouldn't be too bad though, he could just let Mikey wiggle his pretty, none-existent ass and suggest things that wouldn't make him hop for days.

The only problem would be if Hoppus doesn't take those kinds of bribes. If there's a problem he can always dress Mikey up in fake tits and high heels and tell Hoppus that it's not gay at all.

"Earth to Jeph, hello? Anyone at home?" Mikey waves his hand in front of Jeph's eyes.

"Yeah, what?"

"What are you dreaming about?"

"Bribes, Mark Hoppus and fake tits."

Mikey stares at Jeph, "What?"

"You can also put it this way, I'm planning our future."

"Now you're just plain weird."

"Not worse than you." Jeph moves down from the table, taking the bass from Mikey and putting it back in its case. "You're doing great," he smiles, "tomorrow we’ll take lesson number two: how to move. And after that you just have to put the two parts together." He sits down beside Mikey, who sighs. Really, he doesn't care about this at all.

"Hoppus!" he screams, making a quick jump into Jeph's lap.

"Stop Hoppus-ing me, Hoppus freak!" Jeph shouts, looking and a bit irritated.

"Can I ask you something," Mikey says sweetly.

"Sure."

"If we ever get to the chance, will you have a threesome with me and Mark Hoppus?"

"Only, my dear, if you have a threesome with me and Nick Carter."

Okay... So I really grow to hate this fic =/
Don't hate me and please comment.

Wed, 04 May 2005 20:34:11 GMT

Title: Do You Care?
Author: Emelie
Pairing: Gerard Way/Jeph Howard
Rating: PG-13
Summary: When Gerard wakes up, Jeph is gone.
Note: This is a sequel to Will tomorrow Be The Same?, if anyone remember that story, I wrote it back in December last year. I had some serious doubt in this story, it's been lying around in my room for a few months, but I decided finish it now. A huge thank you to marre_barre, for making me believe in my writing again after my minor again breakdown over this fic, and to youthstate for beta. You two rock!
This is not true and I don't own the characters. My mind under influences by a study trip to Gothenburg came up with this.
Also a little more information to understand this, The Used does not exist, but MCR does. Jeph is a fan of MCR and he is around 19 years old. Gerard is around 21.

Will Tomorrow Be The Same?- Jeph's POV, I recommend you to read that before moving on with this story...

... that is in Gerard's POV

The bright morning light stings my eyelids. That's why I always make sure that the curtains are closed before I go to bed, the morning sun is evil. But apparently I forgot that last night. I stretch my arm over to the other side of the bed, searching for the other man I know should be sleeping there. I hate how they always used to write in books that the characters have to think about what happened the night before to remember what they did than. I don't know about others, but I always know right when I wake up what I need to know about the previous day, and if I don't remember it I won't later either.

So I don't have to think to know that Jeph should be sleeping on the other side of the bed. And that makes it even worse to find that nothing meets my fumbling hand but sheets. Defeated I open my eyes, the evil morning sun has won.

The first thing I notice when my eyes open is the scarf I gave him almost two days ago to keep him from getting too cold. It is draped over my chest, like he put it there with great care. I lift up the scarf to my face and sniff it curiously to see if it hides any signs of him. But it doesn't.

I glare wildly at the sun, it's all its fault.

Hopelessly I throw myself back down at the pillows. We are not leaving until late today and I'm not planning on getting out of bed the nearest hours, if this day will go on be this mean to me.

I had been so happy when I saw him again, that night when he got the scarf. Even though he didn't believe me I actually had missed him. I can't count the times I blamed myself for not calling him and let so much time pass that I didn't dare call again. I liked him, I really did. And I still do. But I guess this is the way it's supposed to be.

The quiet sound of pouring water disturbs my self pity. The sharp sound slits into my mind and makes it impossible for my brain to work. With a sigh I sit up, resting my head at my knees.

"Fuck, fuck, fuck, fuck..." I mumble to myself, like a mantra to block out the sound and the evil light, which now is lighting up the whole room. But the sun won't stop shining and the water won't stop dripping.

Suddenly I realise that the sound of the water comes from the bathroom in my hotel room, not the one beside mine as I thought. I guess my talent for remembering things from the day before makes my brain work slower when it’s registering what is happening right now.

I get up from the bed and sneaks towards the bathroom. Jeph's jacket is still hanging beside the door. This was complicated, too complicated for my brain to get. But everything with Jeph was complicated, at least this far.

To my relief he left the bathroom door unlocked. This could be just an innocent thing for him to do, but I knew his indications were to leave.

I open the door quietly and sneak inside. The small room is foggy and hot, like a sauna. He must have been in here a long time.

I can see his body's soft curves through the shower curtains around the shower. I sit down on the toilet seat and watch him. He has his back to me and doesn't seem to have noticed that I have come into the room yet.

I grab one of the hotel's big, white towels with the hotel logotype embroidered on it.

"Jeph?" It comes out much more quiet than it was supposed to, at least he doesn't seem to hear. "Jeph!"

He jumps around and looks at me like I just scared him to death, than he remembers that he is naked and he tries to cover himself. He turns of the water and after that he reaches out to grab a towel, still trying to cover himself, with just one hand and the shower curtains. I give him the towel and he wraps it around his wet body.

He sits down with his back against the wall in front of me, with the towel around his shoulders making is cover his whole body as he pulls up his legs to his chest. He looks scared and insecure. He has given me the impression that he's always secure and knows what he is doing, but apparently not now.

"I thought you had left," I say slowly. He keeps his gaze at the floor, like he doesn't want to look at me, or as if he's scared to. He looks like a big snowball with that towel, a snowball with a head.

"I thought I was going too," he says quietly.

"But you didn't?"

He shrugs, "I couldn't, but I wanted to. At least I think I wanted to," he sighs. "I was going to if you didn't wake up before I was done in the shower." He looks so pathetic, like a little kid that has been yelled at by his mother for stealing cookies.

"Do you care?" he whispers shyly.

"Care about what?"

"Me..."

"I do, I do care about you."

"But I'm just a fan like everyone else. You can take me, do whatever you want to me and I would be grateful."

"No you wouldn't, and you wouldn't let me do it."

"True," he smiles slightly, but barely noticeable.

"See, you're not like all other fans. I could've taken any of those girls at the concert and fuck them senseless, but how much fun is that?" I get quiet. He doesn't look at the floor anymore, he's looking up at me, and it looks like a bit of his security has come back.

"Do you know how happy I was to find you again?" I move down to the floor, so I'm sitting in front of him. He shakes his head.

"I've been thinking about calling you for so long, but I didn't dare..." I look up at him, his face isn't wet from the shower anymore and his hair has started to dry. "This seemed like a second chance... to get back to you. You're not like any other fan, you're a real person. Do you think I ever would have talked to you more than a minute at first if I didn't like you? Do you think I would have kissed you that time if I didn't like you? I'm not like that..."

He shakes his head slowly, he doesn’t think I am like that or at least he doesn’t want to think so.

I let my hand lightly stroke his chin, making him look at me. "Do you care?"

He looks up at me with his dark brown eyes, meeting my lighter brown ones. They're dark and smooth like the water of a cold wood lake.

"Don't know. I don't want to," he drops his gaze. My hand falls from his cheek, if he is going to be like that he should have left at once. "I don't dare to care," he looks up again, his wood lakes eyes now filled with sadness. "I just think you will hurt me again."

"I won't," I try to sound more secure than I am, "I was too happy finding you again to lose you once more."

"But it's not just that. I don't dare to like you because you are who you are," he takes a deep breath. "Maybe it's just a character you created that I like?"

"That question it's just you who has the answer to. But I can help you find out... if you're not leaving?"

"I'm staying."

For the first time that day I can smile and mean it, and I do. I smile and I hug the damp human in front of me, destroying his snowball shell. He hugs me back, a little surprised at first. But I can feel how he's smiling too.

"How long are you staying here?" he asks.

"We're not leaving until eight sometime tonight." To me it feels like a long period of time for staying at one place, but to him it's probably nothing.

"Do you have any clothes I can borrow today? Mine like, stink."

"Stink? You haven't been on tour, right?" I smile at him, "and besides, I don't think you need more clothes than you already have."

"It's cold," he puts.

"If you say so..." I get up and walk out of the bathroom. The cold air in the rest of the hotel room hits me like a wave. Air that really isn't that cold just compared to the sauna in the bathroom. Maybe clothes weren't that bad idea. I get dressed before picking out the biggest clothes I have in my bag for him. Not that he is really tall or big, but he's taller than I am.

He is standing with his back to me, drying his hair with the towel showing me his tattooed body as I get back. I drop the clothes down at the toilet seat and take a quick step into the small room, wrapping my arms around his naked waist. He turns his head around surprised.

"I couldn't resist,” I smile and place a kiss at his shoulder before releasing him. "I hope the clothes will fit and I still think you would look much better walking around naked."

He laughs and shakes his head slightly, like I'm crazy. I leave the bathroom again. The scarf is still lying on the bed. I pick it up and hang it around my neck before I go out on the little balcony and light a cigarette. The cold autumn wind blows right through my clothes. Jeph comes out to me a minute later. He has his arms wrapped around himself, to try to protect his body from the cold wind.

"You shouldn't smoke," he says.

"I know."

"Then stop."

"I don't want to."

He sights and puts his arms at the balcony parapet, looking down at the street and the cars below.

"You can die," he says to the bus stop outside the hotel entrance.

"Maybe I want to die," I'm standing beside him, looking down at a red Volvo that is driving by.

"I don't want you do die," I feel his arm reaching out around my back and he pulls me to his side. I rest my head at his shoulder, taking a last drag at my cigarette before throwing it over the edge of the balcony, smiling to myself. His closeness and his touch give me hope. Suddenly the irritating sound of a ringing cell phone reaches to us through the half-open door behind us. Jeph lets go of me and hurries into the room. I follow him slowly, closing the door to the cold world outside.

"I don't know," I hear him say into the small phone. "Tonight sometime... In town." I bet it's his mum or dad he's talking to, it sounds like a typical parent to child conversation. "No one you know."

I sit down at the bed, looking at him.

"No. No. Yes. Bye." He hangs up.

"Interesting conversation," I smile.

"Yeah... just my mum who wanted me to come home."

"You should move away."

"I want to, but I don't have enough money," he throws himself down at the bed beside me, "do you still live with your parents?"

"At those rare times I'm at home, yes."

"See, you shouldn't say anything! And, you're older than me."

"Just two years!"

"You're an old man," he smirks.

"I'm not!" I try to hit his arm, but he moves away too quickly. I roll over at my side so I'm facing him. "We should move in together."

"And we have known each other for like two days?"

"Or a half year, it depends on how you see it. I mean in the future, stupid."

He wrinkles his nose cheekily at me. It looks so cute I can't resist closing the space between us and give him a kiss. His two cold lip piercings touching my lip slightly, sending a pleasant shiver through my body.

I break the kiss after a little while, looking down at him. He smiles slight, his cold wood lake eyes have now melted and are warmly golden brown and shining. I take the scarf off from around my neck, putting it around his instead. Lifting his head from the bed so I can get the long piece of fabric in place.

"I told you to keep this," I smile and kiss him again. "How's your stomach today?"

"Better, but it still hurts."

"I can be careful."

He puts his arms around my neck and pushes me down towards him, kissing me again. I pull up the black Thursday t-shirt he borrowed from me, exposing his now black and blue stomach. I kiss the bruises slowly, barely touching him so it won't hurt.

"Next time," I say to his stomach, ”I’ll make you stand beside the stage, so it won't look like someone tried to kill you." I move back up to his mouth again, kissing him deeply and more forceful than before. He moans slightly into my mouth, pushing his body up to meet mine.

This day turned out a lot better than I ever would have imagined when I woke up this morning.

*

My hand plays with Jeph's dark hair, circling around the dyed lighter parts. He is asleep, resting his head against my chest. It makes me feel so content having him here with me. I stroke my hand down his naked chest, feeling it rise and fall with his slow, rhythmic breaths.

The clock beside the bed tells me that it soon will be time to wake up the sleeping beauty in my arms, weather I want to or not. I would be happy staying here for the rest of my life, but the outside world wants other things. It expects so much more of me than staying in a hotel bed, cuddling with the most beautiful young man I met yet in my life.

I wrap my arms around him, clinging to him like he is the little bit of floating wood that saves me form the sinking ship. I kiss his forehead, his skin cold to my hot lips. He moves a bit in his sleep, but without waking up. I bend my head closer to his ear, touching the piercings in it.

"Time to wake up..."

His eyes opens slowly, like he's hesitating, scared to see what will wait on the other side of the thin skin of his eyelids. His eyes meet mine and he smiles.

"Good morning," he yawns.

"I wouldn't call it morning, but whatever suits you, "I smile.

He stretches tiredly, his naked skin rubbing against mine.

"You have to go soon," I whisper sadly, my hand making circles at his right upper arm. He slides further down under the sheets and buries his face into my stomach.

"I don't want to," his nose pokes into the soft flesh of my stomach, tickling me. During other circumstances I would have laughed.

"I don't want you to either..."

He crawls back up from under the sheet, sitting up in my lap.

"I can come with you."

"No, you can't, you know that is impossible. You have your life, I have mine..." His sad brown eyes burns holes in my head, leaving holes that never will heal.

"I know," he rests his head at my shoulder.

"We'll meet again soon."

I feel him nod, barely noticeable. "Do you promise you won't disappear again?"

"I promise." This time won't be as the last, I know it and I hope he knows too. He lifts his head slowly, facing me again.

"I'll call you as soon as I get home, " he smiles, slightly.

"I'm already looking forward to that call," I smile back.

He rests his forehead against mine, "do you care?"

"I do. I like you very much, Jeph and I do care about you."

"I like you too. So much that my stomach hurts." I laugh softly, poking his bruised stomach. It's dark outside now and the room is filled with a dim light from the street lamps outside.

Jeph gives me a soft kiss before he gets out of bed, getting dressed in his own clothes this time. The light from outside makes his skin glow in a ghostlike, but beautiful way. Slowly I follow him out from the warm shelter in the bed, getting dressed to build up a new shelter towards the outside world.

He helps me pack the things I managed to spread all over the room during the few days I've been here, until the room looks clean and neutral again, like it was when I arrived. Like nothing ever happened here. With a last glance at the empty room we leave, hand in hand.

I squeeze his hand hard, not wanting to let go and leave him alone. We will meet soon again, but soon is a very different concept.

*hides* comment?

Sun, 24 Apr 2005 17:25:55 GMT

So, I wrote this in Swedish. Bacause I hate beta-problems... and they always seem to appear sooner or later... and becasue I don't want to forget how to write in Swedish and finally becasue this is for Marre so she's the only one who needs to understand it.

Titel: Sommarväsen
Författare: Emelie
Par: Tom Armstrong/Tony Lovato
Summering: Tim och Tony har gått vilse och Tony försöker liva upp stämningen.
Not: Den här är till marre_barre, becasue she rocks! Och jag har skrivit den här på svenska för att det var evigheter sidan jag skrev på detta vackra språk. Det kvittar hur mycket jag än hatar Sverige, så vill jag inte glömma bort hur jag ska uttrycka mig på mitt modersmål. (Fast jag måste säga att det blev ett misslyckat försök =/)
PS. Jag är inte säker på att jag fått alla sångtexter rätt...

”Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det koskit i hagen!” Han sjunger glatt medan han hoppar omkring i det halvhöga gräset. Den här hagen skulle verkligen behöva några kor som sket ner den, eller i alla fall åt upp gräset på den. Jag kan slå vad om att gräset är fullt med fästingar. Små svarta, otäcka, levande små prickar som gör allt för att suga vårt blod och ge oss borrelia.

Som vampyrer.

Fast vad jag vet så ger inte vampyrer borrelia. De ger en bara en livslång förbannelse.

Fästingar är nog ganska söta i alla fall. Men de borde hålla sig på replängds avstånd.

”Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp och vår katt, han tror att myssan är en hatt!” Tre steg framför mig, ständigt tre steg framför mig hoppar han omkring, sjungandes på gamla barnvisor som jag trodde att han hade vuxit ifrån för länge sedan.

”Hönan jagar räv i våra hagar, kossan gnäggar, lilla grisen gal!”

Det gör mig tokig. Det här är den femtielfte ängen vi går över och jag har fortfarande inte den blekaste aning om vart vi är eller hur vi ska ta oss tillbaka till konsertområdet. Men han verkar inte bry sig det minsta, han bra sjunger på. Inte för att jag har något emot att vara ute och vandra med honom i den gassande sommarsolen, men det är inte långt kvar tills han ska framträda. Han ska sjungna sånger fulla av svordomar om misslyckade bussresor inför skrikande tjejer, inte om koskit inför blommor som håller på att få värmeslag.

”Geten dansar, tuppen har fem svansar, oxen kacklar, lilla gri…”

”Tony!”

”Va?” Han stannar tvärt och vänder sig om mot mig.

”Ska vi testa att gå dit åt istället?” Jag gör en gest åt vänster, utöver det böljande gräset som ser likadant ut som det gör i alla andra riktningar.

”Yes, sir!” han ställer sig i givakt.

”Sluta barnsla dig!”

”Jag försöker bara hålla stämningen uppe.”

Jag suckar och börjar gå igen. Han följder med, tyst vid min sida nu.

Vi hade gått ut för att ta en promenad i morse, som omväxlig mot att bara sitta inne i någon rökig turnébuss hela dagen. Men det är inte bra att ge sig ut på vandringar i omgivningar man inte känner till, särkilt inte när ens lokalsinne ligger på minus på lokalsinneslakan. Vilket är fallet med oss båda.

Där av denna förvirrade vandring över åkrar och fält i en del av landet igen av oss känner till och dessutom en del av landet som inte blivit berört av vägnätet. Om vi inte har råkat förflytta oss till medeltiden, vilket jag starkt betvivlar för jag såg ett flygplan nyss.

”I sommarens soliga dagar, vi går genom skogar och hagar,” han börjar gnola igen samtidigt som han skuttar lite vid min sida.

”Tony! Hur gammal är du egentligen?”

”Jag vet inte, jag tappade räkningen vid två och ett halvt.”

”Du är omöjlig, vet du det?”

”Japp, och det är du med. Det är därför vi går så bra ihop.”

Jag suckar förtvivlat och fortsätter att gå i raskt takt.

”Ey, surpuppa! Kom igen då,” han börjar sjunga igen, ”du som är ung, kom med och sjung och sitt ej inne sur och tung, din unga kropp som rullar opp, på kullens allra högsta topp!”

Surpuppa, det är rätt ordet. Jag är och förblir en surpuppa. Jag ska inte ge upp. Men Tony har en tendens att sprida glädje omkring sig, det är omöjligt att vara på dåligt humör i hans närhet. I alla fall under någon längre period.

”Aha, jag såg dig allt! Du log, gamla surpuppa!”

”Det gjorde jag inte alls det!”

”Tro inte att du kan lura mig.”

”Nej, men jag hoppas.”

”Det är sommar och sol, vi har kort tight kjol och vi vill ha dig, Tim Aaaaarmstong!”

Det är verkligen något särkilt med den unga mannen. Hans glittrande blå ögon när han sträcker fram sina armar mot mig i sjungandets stund. Solen som glänser i hans blonderade hår och hans tunga som snabbt gör en resa utanför munnen för att slicka över den silverfärgade läppringen.

”Jag ser inte att du har ”kort tight kjol” på dig.”

”Nej, Matt lät mig inte låna den i morse. Han skulle prompt ha den till sin date med Jeremiah. Du får bara tänka dig hur sexig jag skulle ha varit i den.”

Jag skrattar och knuffar till honom lätt.

”Akta mig, jag är liten och skör!”

”Det var den största lögnen jag hört idag.”

Tony kan beskrivas på många sätt, men att han är liten och skör är inte en av dem. Nog sträcker sig inte hans huvud beundransvärt högt över markhöjd, men han tar igen det med en vältränad kropp. Och en överkropp som är täckt av tatueringar, som han ofta och gärna visar omvärlden.

”Inte en lögn, bara en vridning av sanningen,” flinar han och räcker ut tungan åt mig med ett fruktansvärt gulligt uttryck i ansiktet. Skulle jag inte veta bättre skulle jag tro att han flirtade med mig. Fast å andra sidan kan man aldrig veta med honom.

Vi hoppar över ett dike till en annan äng. Solen står högt på himlen och steker våra svettiga kroppar.

”Släpp fångarne låss det är vår!” Tony börjar sjunga igen med ett glatt utrop. Plötsligt känner jag hur han tar mig hand och drar med mig en konstig springande, hoppande dans. ”Var människa i sin själ, i grunden vill så väl, när grön naturen står!”

”Men inte jag tror att det går, av social skäl, av social skäl,” svarar jag.

”Du kan den sången!” skrattar Tony, ”bravo, surpuppa.”

”Men gärna för mig, ”fortsätter jag, ” om jag konstapel vore, jag… fan också jag kommer inte ihåg mer av texten!”

”Du kan i alla fall mer av den än jag.”

Jag tar sats för att komma med ett svar, men han höjer en varnande hand, ”tyst.”

”Va?”

Plötsligt står han på helspänn, som ett rovdjur som precis fått syn på sitt byte.

”Ditåt ska vi,” han pekar i motsatt riktning mot vart vi är på väg, men lite mer åt höger än från vart vi kom.

”Hur vet du det?”

”Jag hör musiken.”

”Åh, men jag hör inget.”

”Du har varit på för många punkkonserter.”

Vi hoppar tillbaka över bäcken och börjar gå mot ljudet som Tony påstår sig höra. Och faktiskt, efter ett tag hör jag det med. Ungefär samtidigt känner jag Tonys svettig hand greppa efter min igen.

”Visst är jag ett orienteringsgeni?” spinner han i örat på mig, så nära att jag känner hans andedräkt mot mitt skinn.

”Mmm,” nickar jag stelt. Han ska inte vara så här nära, han ska hållas på replängds avstånd, precis som fästingarna. Annars kan det bli farligt.

”Slappna av, Tim,” fortsätter han sitt spinnande. Han har släppt min hand nu, istället vilar den runt min midja där den tar stör mot skärpet som håller uppe mina lågt hängande byxor. Jag drar ett djupt andetag och försöker slappna av samtidigt som jag lägger min arm runt hans midja, på samma sätt som hans om min.

Så fortsätter vi att gå mot det avlägsna ljudet av musik, tätt sammanklistrade av svett oh sommarsolen. Vi hr kommit så nära att vi kan se scenerna och turnébussarna på konsertområdet nu och med lite fantasi kan man urskilja orden från den avlägsna musiken.

”Can I touch your leg?” gnolar Tony med, “Do I make you sweat?”

För varje steg faller jag mer och mer in i vår gemensamma rytm, det är en puls som slår mellan våra kroppar. Vi är en, hettan har smält ihop oss till ett. Och när vi kommer fram och Tony släpper sitt fastklistrade grepp om mig känns det som om han har ryckt loss en bit av mig.

”Tack för promenaden,” ler han och plötsligt känner jag hans läppar pressade mot mina i en snabb kyss. ”Vi ses ikväll, Tim,” viskar han med en farlig glimt i ögat, innan han är på väg bort.

Innan jag hinner reagera är han nästan uppslukad av folkmassan, personer som skyndar hit och dit bärandes på instrument, sladdar och förstärkare. Jag önskar att jag visste vad den glimten betyder. Fast jag har en känsla av att jag kommer får veta.

Sorry... Det här är det sämsta jag skrivit på år och dar =/